Nordens språk

Nordens språk är inte samma sak som Nordiska språk, då det finns flera språk i Norden som inte är nordiska i språklig mening, t ex finska eller grönländska.

Det finns ett antal samhällsbärande språk i Norden, dvs språk som används i officiella sammanhang som undervisning och lagstiftning.

Det finns också några kompletta språk som kan användas på samhällets alla områden.

Finska, Färöiska, Isländska, Norska (med båda skriftspråksformer), Danska och Svenska är både kompletta och samhällsbärande.

Grönländska och Samiska (olika varieteter) är samhällsbärande men inte kompletta, de kan inte användas på alla samhällets områden idag.

I ”Deklaration om nordisk språkpolitik” pratas det om både Nordens samhällsbärande språk och Nordens statsbärande språk. De statsbärande är danska, finska, norska, svenska och isländska, medan de samhällsbärande också innefattar färöiska, grönländska och samiska.

De viktigaste språken

Vilka språk är det viktigast att lära sig? De som flest använder, för att kunna prata med så många som möjligt? De med mest intressant litteratur inom de områden som jag är intresserad av? De officiella språken i Sverige, Norden, EU eller FN? Eller mindre språk som används i min närhet eller för all del små språk från någon kontext där jag inte är direkt delaktig?

Arabiskan ska vara det tredje mest talade språket i Sverige nu så om en ska tänka enligt principen att lära sig det flest kan i min närhet så är det svenska, egnelska och arabiska jag borde satsa på. 

Om jag vill kunna prata med alla i Sverige så borde jag lära mig minoritetsspråken här, och det vore förstås sympatiskt om vi i Sverige visar våra minoritetsgrupper ömsesidig respektt genom att vi lär oss deras språk precis som de förväntas lära sig svenska.

Ur kulturhistorisk och mångaldssynvinkel är det definitivt viktigt att lära sig små språk, som riskerar att dö ut. Kanske borde jag satsa på sådana som jag kan ha någon slags koppling till, t ex de nordiska språken, eller kymriska.

Det skulle kanske också vara meningsfullt att lära sig språk i fredsförebyggande syfte, t ex arabiska i vår tid då media gärna skapar skillnader mellan en engelskspråkig och en arabiskstalande värld.

Officiella språk i Sverige, EU & FN

Sverige har inget officiellt språk ännu, även om svenska räknas som huvudspråk och i praktiken är både det samhällsbärande och kompletta språket i Sverige. Det finns fem erkända minoritetsspråk här finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani, samiska (inte ett språk i lingvistisk mening utan flera olika varieteter som inte är ömsesidigt förståeliga) och jiddisch.

Jag återkommer om de nordiska språken, som kan vara lite olika beroende på vilken definition en använder.

EU med sina 27 länder har inte mindre än 23 olika språk, så attt lära sig alla dem lär ta ett tag.

FN har sex officiella språk: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.

Engelska och Franska är alltså officiella språk i både FN och EU (och jag har bestämt för mig att just dessa två språk har en extra stark position i FN, jag minns inte om de är arbetsspråk i något viktigt organ eller om det var något historiskt med just dessa två, men något var det som de visade på utställningen om FNs språk i FNs byggnader i New York i höstas).