Är livet en gåva eller ett projekt?

Är livet något vi åstadkommer? Något vi skapar? En prestation? Eller är det något vi får som en gåva? Ifrån vem i så fall? Har vi då inget att vara stolta över eller inget ansvar över våra liv?

På sätt och vis är det en gåva. Det är något vi drabbas av oavsett om vi vill eller inte. Vi har ingen merit i att vi blev till och inte heller något eget ansvar för detta. Om det sen är föräldrarnas ansvar och merit att vi kom till eller Guds känns som att det går vilket som. Livet är något vi har, något som vi måste förhålla oss till och göra till vårt eget.

Om vi inte gör det är frågan om vårt tillstånd verkligen kan kallas liv. Är en kropp med fungerande biologiska funktioner ett liv? Eller är livet någonting annat? Sysslar medicinen med liv, eller vad sysslar den med egentligen? För att livet skall bli mer än bara biologi, krävs det något mer, men vad är detta något? Mening?

Att fråga vad meningen med livet är, känns som en omöjlig fråga att svara på, mer än möjligen min egen personliga mening med mitt eget liv just i denna stund, men det känns som att livet måste innehålla någon mening, något innehåll, någon substans för att vara ett liv och inte bara funktioner. Detta är nog något som vi måste skapa, gestalta, något som kräver aktivitet och engagemang. Inte helt lätt alla gånger.

Men betyder det att det inte är någon mening att ha kvar det biologiska livet om det inte känns meningsfullt just nu? Om en ser i ett längre perspektiv så är det fullt möjligt att göra sitt liv meningsfullt, så det är definitivt värt att ha det kvar. Fast i väldigt jobbiga situationer i livet, då alla illusioner har krossats och all energi är borta kan det vara svårt att ta fram meningen själv. Vi orkar helt enkelt inte.

Då blir medmänniskornas betydelse tydlig. De som bryr sig och kan ge tid, uppmärksamhet och värme, även då vi inte har något att ge tillbaks. De behöver inte göra något storverk, men kan vara där och hjälpa en att komma igenom dessa perioder och ge en livskraft tillbaka.

Guld åt dessa medmänniskor! Ännu mer åt de svaga människor i livets utkanter, som är i situationer då livet hänger på en tråd, och åt dem som söker vägar tillbaka till en uthärdlig tillvaro.

Vi har skäl att vara stolta över att vi finns till och orkar möta livet! Vi är ansvariga för de delar av livet vi kan påverka, men inte mer.

Panopticon

Denna övervakningsmodell som tycks lysa i ögonen på våra kära politiker, kan användas för att bevaka inte bara kriminella, utan även fattiga, fysiskt sjuka, de som har psykiska ”problem” m fl utsatta grupper. Den kan förstås mycket väl användas i undervisning med.

Bentham verkar ha varit inne på många användningsområden, där detta effektiva, ekonomiska, rationella, logiska och av känslor oberörda system kunde komma till god användning. Att övervaka folk och på så sätt göra skam och självensur till drivfaktorer i samhället, fungerar i teorin bra, förutsatt att det är det samhället vi vill ha.

En viktig del av det är att individer hålls isolerade från varandra, att den sociala kontakten bryts.

Det är ett transparent system, fast åt bara ena hållet. Det är bara övervakaren, den med makten som kan se allt, den som övervakas får inte ta del av denna transparens.

Jag ser fram emot då transparens ska bli något som gäller åt alla håll, då det inte bara är de som redan har problemformuleringsperspektivet med den politiska, medicinska, juridiska, mediala och ekonomiska makten, som får full koll på dem de definierar.

Rent behovsmässigt, åtminstone om jämlikhet och demokrati är några slags ideal, så är det förstås de med makten som behöver övervakas och deras position som måste problematiseras och avnaturaliseras.

Den största könssjukdomen

Många lider av psykiska besvär då de känner tvångstankar kring sitt kön. De känner sig tvungna att gestalta ett visst antal drag som de förknippar med detta kön, på ett närmast besatt sätt, trots att alla dessa drag är onödvändiga och svarar mot en konstruktion som finns uppe i huvudet. Vanligt är att folk får för sig, redan från tidig ålder att de är män (som de kallar det), och ägnar i stort sett hela sitt liv åt att bevisa denna omöjlighet. I stort sett likamånga är drabbade av att tro sig vara något de kallar för kvinnor, och drabbas självklart svårt av detta.

Det (o-)lustiga är att så otroligt många har denna sjukdom då de inbillar sig höra till en viss imaginär könskategori och gör i stort sett vad som helst för att bevisa detta för sig själva och andra. Det sjuka har i stort sett blivit normaliserat och de som ser igenom denna utifrån sjukdom förstås inte av den stora gruppen som lider av den, utan blir snarare de betraktade som sjuka.

Kanske dags för lagstiftning om sjukdomsförklaring av detta tillstånd så att det äntligen kan bearbetas, med seriösa metoder?

Vegomässa i Stockholm 13/9

Äntligen kommer jag att kunna vara med på Vegomässan! Jag ser fram emot att njuta av alla de veganska delikatesserna och av att vara i en miljö som bygger helt på icke-våld! Platsen är: Enskilda Galleriet, Kronobergsgatan 37, t-bana Fridhemsplan, Stockholm. Tiden är: 10:00-18:00 Mer info finns på http://www.djurrattsalliansen.se/vegomassan/

Hur kan jag hjälpa en närstående som mår dåligt?

Det är en inte helt enkel situation att förhålla sig till då någon en älskar mår riktigt dåligt. Det kan vara svårt att veta vad en ska göra, och det är svårt för den som mår dåligt att veta med. Här finns en länk med några tankar om just den situationen http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=17399&a=41346&l=sv

Suicidprevention

I går 10/9 var det suicidpreventiva dagen. Jag var då (som intresserad icke-professionell inom området) på NASPs seminarium på Kulturhuset i Stockholm, om hur suicid kan förebyggas. I åldersgruppen 15-24 år är självmord den vanligaste dödsorsaken bland både män och kvinnor i Sverige och om en räknar med ett större åldersspann 15-44 år så är det fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland män och den näst vanligaste bland kvinnor.

Alla kan hamna i svåra livssituationer, där livslusten tar slut och där dödstankar och tankar om självmord kan komma upp. Det är inte ovanligt men ska tas på allvar. Det är inget som det brukar pratas så mycket om, men det borde vi göra, då det är så vanligt! Om vi inte pratar om det blir det lätt tabubelagt och skam och skuldkänslor kommer in i bilden, i onödan och som gör en tung situation ännu tyngre.

Det är inte fel att må dåligt. Det är helt logiskt framför allt i de delar av livet då vi möter svåra motgångar. När vi mår dåligt är vi värda att bry oss om det och att söka stöd och hjälp hos andra.

Depression är ännu vanligare, så det är något många av oss har drabbats eller kommer att drabbas av. Depression kan leda till självmordstankar och är verkligen värt att ta på stort allvar. Om en orkar erkänna att en mår dåligt och pratar med någon eller söker hjälp är det fullt möjligt att må bättre och bli frisk. En kan då också få hjälp att lära sig att se signalerna som visar att en depression kan vara nära, så att en kan vara förebyggande.

Vi drabbas lätt av kriser i situationer då  vi har varit med om traumatiska saker, som sexuella övergrepp, förlust av någon närstående eller separation. Då en är i en kris kan en vara mer mottaglig för andra påfrestningar som lätt gör att en hamnar i en negativ spiral. Under en akut kris är det svårt att orka och kunna fatta kloka och genomtänkta beslut, så det är bra att vänta med alltför stora avgöranden tills en mår lite bättre. Att prata med människor en kan känna förtroende för kan vara till hjälp, att prata med någon som tydligt visar att det är okej att en mår dåligt och att den bryr sig.

Många som tar suicid eller självmord har blivit mobbbade, så därför är arbetet mot mobbning oändligt viktigt!

Om du mår dåligt och inte har någon i din närhet du känner att du kan eller orkar prata med kan du ringa till Nationella hjälplinjen 020-22 00 60 eller för all del även 112!

För varje människa som tar livet av sig så drabbas ca 50 andra av ett enormt trauma som de får bära med sig i resten av sina liv, så att förebygga självmord och att hjälpa människor i svåra situationer i livet är en enormt viktig uppgift för hela samhället! Människor är oersättliga!

Mer information om suicid och hur det kan förebyggas finns på http://ki.se/suicide

Att göra själv eller att bli stjärndiggare

”I skolan får vi fortfarande lära oss att själva skriva, teckna, sjunga, spela, idrotta och gymnastisera. Utmärkt. När vi sedan går hem från skolan och läser tidningar, hör på radio eller ser på TV får vi bara uppleva hur andra skriver, tecknar sjunger, spelar idrottar och gymnastiserar, och inte vilka andra som helst utan specialister och professionella som är mycket skickligare än vi själva. Vi inbjuds att avnjuta och beundra dessa stjärnprestationer, och vi gör det gärna eftersom vi av egen erfarenhet vet hur svårt det är att skriva, teckna, sjunga, spela, idrotta och gymnastisera så bra. Men vi inbjuds så ofta och så enträget att bara ta emot, att bara beundra och kommentera vad stjärnorna gör, att ett fördystrande ljus snart faller över våra egna amatörmässiga aktiviteter.

 Så länge jag själv tyckte det var roligt att teckna, sjunga spela och gymnastisera jämförde jag mig inte med några stjärnor utan jag var fullt upptagen av att göra mitt bästa, av att uttrycka mig, av att få utlopp för lustar jag bara till hälften förstod, av att skapa. Men när jämförelsens gift började verka, så att glädjen blev beroende av framgång och hävdelse över andra, då slutade jag upp med detta…Samma gift som när det gäller teckning, sång spel, slöjd och idrott fått mig att ge upp och bli vad massmedia dagligen och stundligen tutar i oss att bli: tittare, stjärndiggare.

Är det inte detta som sker på alla områden där stjärnkult och idoldyrkan, mästerskapstänkande och personlig berömmelse odlas och exploateras, att kulturpyramiden med sin breda bas och sin smala topp vänds upp och ner? Att den stora mängden numera är att finna högst upp, kring stjärnorna och mästarna, men inte längre som aktiva utan som begapare, som konsumenter, som kringsnackare, medan basen av vanliga aktiva och självförverkligande är liten och smal? När detta sker förtvinar kulturen, och så tycks det ha gått med idrotten och musiken. 

Ibland har man en kuslig känsla av att samma sak håller på att hända inom politiken, inom partierna, inom löntagarorganisationerna: att miljoner begapar cheferna-ledarna-stjärnorna när de lägger ut texten och diskuterar i TV-rutan, medan bara ett fåtal tar aktiv del i arbetet, går på mötena och verkar på fältet. Och då förtvinar folkstyret.”

G.Palm

Droger

Det har blivit populärt att jobba mot tobak, vilket får ses som en stor farmgång för VISIR, Non-smoking generation m fl. När kommer motsvarande arbete mot alkoholen att slå igenom?

Mer info: http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_15191844.asp

Perpetual motion

Mindre salt minskar dödligheten. De kommer på samma nya saker om och om igen. 80% av vårt saltintag kommer ifrån färdigmat. Alltså är det tid att börja satsa på ”Slow Food” och laga mat själv med sjysta ingredienser så att vi slipper allt detta salt plus alla onödiga tillsatser.

Veganer slipper  en stor del av detta problem, då mängden vegansk färdigmat, hittills är rätt begränsad.

Mer info: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15233216.asp

Prioriteringar

Det finns en utbredd kultur att mat ska vara billig, att det viktigaste då vi köper föda är det låga priset. Folk tycker att det är för dyrt att lägga tio, tjugo kronor extra per gång på att köpa en ekologisk matkasse. Detta har jag alltid förundrats över, då folk säger sig inte ha råd, samtidigt som de lägger ner massor av pengar på andra saker. I genomsnitt spenderar svenskar 6516 kr per år på krogen (läs alkohol). Förmodligen är summan som spenderas på godis och tobak rätt hög den med. Ska kolla upp hur hög den är. I genomsnitt slänger familjer dessutom mat för 8000 kr per år! se: http://www.aftonbladet.se/vss/klimathotet/story/0,2789,1054309,00.html eller

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15233354.asp