Lyckans problem

…problemet är att få folk att älska sin träldom.

Allt eftersom politisk och ekonomisk frihet minskar tenderar som kompensation den sexuella friheten att öka… Tillsammans med friheten att dagdrömma under inflytandet av narkotika och filmer och radio kommer den att bidra till att fölika hans undersåtar med den träldom, som är deras öde.

Huxley

Har Huxley rätt, är den sexuella friheten bara en pseudofrihet, som döljer andra ofriheter?

Det som är större än sanningen

Propagandans största triumfer har uppnåtts inte genom att göra någonting, utan genom att avstå från att göra. Sanningen är stor, men ännu större – från praktisk synpunkt – är tystnad om sanningen.

Förnöjsamma och stabila människor

Vill vi vara ”sunda, lydiga, stabila och förnöjsamma människor”? Till vilket pris? När är det bra att vara t ex förnöjsam? Kanske är det en positiv egenskap, som hela tiden motarbetas då det gäller vår konsumtion. Vi uppmanas hela tiden att köpa nytt, för att få förändring och för att vi ska bli nöjda, vilket vi bara ska bli för stunden, för att sen få tillbaka denna oro.  Kanske dags att börja propagera för ”underkonsumtionens etik och filosofi”?

Å andra sidan vill makthavarna att vi ska vara nöjda med det samhällssystem vi har och att vi inte ska protestera emot det, att vi ska vara lydiga, och inte reagera.

Kanske är det förnöjsamhet med urskiljning som krävs?

En grej som gör att vi lätt blir nöjda med status quo, är att vi inte intresserar oss för historien, att vi betraktar historia som ”humbug” och inte bryr oss om den. Jag är inte särskilt mycket för att fastna i det förflutna, men det är helt klart oroväckande, då kunskapen om vad som har hänt tidigare försvinner. Måste alla misstag upprepas in i det oändliga? Kanske består inte livets mening i att ”vidmakthålla lyckan” utan snarare ”i att stegra och förfina medvetandet, i att utvidga kunskaperna”?

 Uttrycken i citationstecknen har Huxley hjälpt mig med.

Kapitalistisk analys av gullvivor och bokläsning

Gullvivor och landskap…har ett stort fel: de är kostnadsfria. Kärlek till naturen håller inga fabriker igång.

Man kan inte konsumera mycket, om man sitter stilla och läser böcker.

Ur  Du sköna nya värld av Aldous Huxley

Olika grader av revolutioner

…i den högre teknologins tidsålder är ineffektivitet en synd mot den Helige Ande.

Denna verkligt revolutionerande revolution kan genomföras inte i den yttre världen utan i mänskliga varelsers själar och kroppar.

…den ytligaste sortens revolution, den politiska.

…tryggheten tenderar mycket snabbt att bli något man tar för givet. Att uppnå den innebär bara en ytlig yttre revolution.

Citat ur Huxleys förord till Du sköna nya värld.

Vill vi ha plats för ädelmod?

…civilisationen har absolut inget behov av ädelhet eller hjältemod. Dessa företeelser är symptom på politisk oduglighet. I ett ordentligt organiserat samhälle…är det ingen, som har tillfälle att vara ädel eller hjältemodig. Förhållandena måste vara allt igenom instabila, innan ett sådant tillf’älle yppar sig. Där det finns krig, där det finns delade undersåtliga plikter, där det finns frestelser att motstå, älskade varelser att kämpa för eller försvara – där är det uppenbart, att ädelmod och hjältemod har någon mening.

 Aldous Huxley

Varför vill vi inte ha förändringar?

Huxleys svar: ”Vi vill inte ha några förändringar. Varje förändring är ett hot mot stabiliteten.”

Huxley is back…

Två personer i ”Du sköna nya värld” som beskriver vad de vill ha, de vill ha frihet, de vill ha händelser, inklusive jobbiga i sina liv, inte bara frånvaro av smärta Hur mycket ska vi göra för att hindra smärtan och allt det jobbiga? Vill vi ha ett paradis, utan något jobbigt? Blir det ett värdefullt liv med mening och händelse i då?

”Men jag vill inte ha bekvämlighet. Jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha verklig fara, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet. Jag vill ha synd.

För att inte tala om att bli gammal och ful och vanmäktig, rätt att ha syfilis och kräfta, rätt att ha för lite att äta, rätt att vara lusig, rätt att leva i ständig fruktan för vad som kan hända i morgon, rätt att få tyfoidfeber, rätt att bli plågad av alla slags outsägliga smärtor. ”

Skolans påverkan

”Tack vare allmänt skoltvång och rotationspressar har propagandisten sedan många år kunnat vidarebefordra sitt budskap till praktiskt taget alla vuxna i varje civiliserat land.” A.Huxley

Att vi lär oss att läsa, skriva och räkna osv är bra. Att alla får lika möjligheter att få de redskap som behövs för att kunna hitta den kunskapen som ger oss makt att påverka våra egna liv och utforma dessa efter våra egna önskningar, är viktigt. Skolan har dock enorma problem att ta itu med, på alla nivåer. Så länge dessa inte åtgärdas är inte skolan ett entydigt positivt redskap för demokratin, utan även ett effektivt redskap för propaganda, som Huxley påstår.

Ett problem är att mer eller mindre alla studenter i en klass (och även till stor del på nationell nivå) får lära sig samma saker, vilket iofs kan vara bra saker, men de lär sig det som läraren (eller politikerna bakom läroplanerna) anser att de behöver lära sig, inte det de själva önskar eller behöver lära sig, efter de egna behoven. I en ideal värld kan kanske läraren se alla studenters individuella behov och hjälpa dessa att ta till sig de kunskaper som uppfyller dessa behov. För oss som inte tror att vi redan lever i detta paradis, så kvarstår problemen att läraren är den som till stor del avgör vad eleverna lär sig.

Vad avgör då vad läraren vill att studenten ska lära sig? Förstås lärarens egna förförståelse, och värderingar, dennes egna religiösa, ideologiska, kunskapsmässiga och personliga synsätt på livet. En god lärare är någorlunda medveten om dessa sidor hos sig själv, och försöker tydliggöra dessa inte bara för sig själv, utan även för studenterna, så att de vet vad de behöver förhålla sig till. En mindre god lärare är inte lika medveten om detta utan för över dessa synsätt på de studenter denne undervisar, utan att veta om det och utan att låta dem veta om det genom att ge dem en reell chans att värja sig eller göra en bedömning om de tycker likadant.

En uppmärksam student klarar kanske att se igenom lärarens förförståelse och vad läraren indirekt lär ut till sina studenter utan att vara direkt medveten om det, men få studenter orkar vara så medvetna hela tiden, då de dels sköljs över av information hela tiden, som de måste ta ställning till, och då de dels ofta har flera lärare samtidigt, som de måste förhålla sig till, och fundera på hur de ska bete sig gentemot dessa, för att få åtnjuta deras gunst, och kunna få en belöning i form av bra betyg.

Därför behövs ett aktivt arbete för att stärka elevernas position gentemot lärarna, som lär dem att förhålla sig kritiska till dessa och det de lär ut, precis som mot texter de läser. Detta arbete skulle jag säga hör till skolans viktigaste uppgifter, på alla nivåer från grundskola till universitet. Om inte detta förhållningssätt används inom skolan gentemot lärare och litteratur, hur ska det då kunna utvecklas utanför skolan, gentemot media, mot politiker, mot reklam osv?

Hur musik kan förändra en text

Låt oss säga, att vi har ett alldeles ointressant påstående eller värdeomdöme. I dess ursprungliga skick är det ingen, som fäster sig vid det, men kombinera orden med en medryckande och enkel melodi, de får [då] omedelbart styrka och kraft. Dessutom kommer de automatiskt att upprepas varje gång melodin hörs eller spontant ihågkoms. Orfeus har ingått förbund med Pavlov – ljudets makt och den betingade reflexen.

Struntprat som en förnuftsvarelse skulle skämts att skriva, säga eller lyssna till, kan sjungas eller avlyssnas av samma förnuftsvarelse, som då känner nöje eller t o m en viss intellektuell påverkan därav.

Huxley (?)