Skolans påverkan

”Tack vare allmänt skoltvång och rotationspressar har propagandisten sedan många år kunnat vidarebefordra sitt budskap till praktiskt taget alla vuxna i varje civiliserat land.” A.Huxley

Att vi lär oss att läsa, skriva och räkna osv är bra. Att alla får lika möjligheter att få de redskap som behövs för att kunna hitta den kunskapen som ger oss makt att påverka våra egna liv och utforma dessa efter våra egna önskningar, är viktigt. Skolan har dock enorma problem att ta itu med, på alla nivåer. Så länge dessa inte åtgärdas är inte skolan ett entydigt positivt redskap för demokratin, utan även ett effektivt redskap för propaganda, som Huxley påstår.

Ett problem är att mer eller mindre alla studenter i en klass (och även till stor del på nationell nivå) får lära sig samma saker, vilket iofs kan vara bra saker, men de lär sig det som läraren (eller politikerna bakom läroplanerna) anser att de behöver lära sig, inte det de själva önskar eller behöver lära sig, efter de egna behoven. I en ideal värld kan kanske läraren se alla studenters individuella behov och hjälpa dessa att ta till sig de kunskaper som uppfyller dessa behov. För oss som inte tror att vi redan lever i detta paradis, så kvarstår problemen att läraren är den som till stor del avgör vad eleverna lär sig.

Vad avgör då vad läraren vill att studenten ska lära sig? Förstås lärarens egna förförståelse, och värderingar, dennes egna religiösa, ideologiska, kunskapsmässiga och personliga synsätt på livet. En god lärare är någorlunda medveten om dessa sidor hos sig själv, och försöker tydliggöra dessa inte bara för sig själv, utan även för studenterna, så att de vet vad de behöver förhålla sig till. En mindre god lärare är inte lika medveten om detta utan för över dessa synsätt på de studenter denne undervisar, utan att veta om det och utan att låta dem veta om det genom att ge dem en reell chans att värja sig eller göra en bedömning om de tycker likadant.

En uppmärksam student klarar kanske att se igenom lärarens förförståelse och vad läraren indirekt lär ut till sina studenter utan att vara direkt medveten om det, men få studenter orkar vara så medvetna hela tiden, då de dels sköljs över av information hela tiden, som de måste ta ställning till, och då de dels ofta har flera lärare samtidigt, som de måste förhålla sig till, och fundera på hur de ska bete sig gentemot dessa, för att få åtnjuta deras gunst, och kunna få en belöning i form av bra betyg.

Därför behövs ett aktivt arbete för att stärka elevernas position gentemot lärarna, som lär dem att förhålla sig kritiska till dessa och det de lär ut, precis som mot texter de läser. Detta arbete skulle jag säga hör till skolans viktigaste uppgifter, på alla nivåer från grundskola till universitet. Om inte detta förhållningssätt används inom skolan gentemot lärare och litteratur, hur ska det då kunna utvecklas utanför skolan, gentemot media, mot politiker, mot reklam osv?

Penningdyrkan

Vad han fattade, och allt tydligare ju längre tiden led, var att penningdyrkan har upphöjts till religion. Kanske är det den enda verkliga religion – den enda verkligt upplevda religion – vi har kvar. Gott och ont har inte längre någon mening, utöver misslyckande och framgång.

Man kan äga pengar, eller man kan förakta pengar; det enda olycksbringande är att dyrka pengar och inte lyckas skaffa sig dem.

Han som fattade detta var huvudpersonen i ”Leve Aspidistran!” av Geoerge orwell; Gordon

Hur musik kan förändra en text

Låt oss säga, att vi har ett alldeles ointressant påstående eller värdeomdöme. I dess ursprungliga skick är det ingen, som fäster sig vid det, men kombinera orden med en medryckande och enkel melodi, de får [då] omedelbart styrka och kraft. Dessutom kommer de automatiskt att upprepas varje gång melodin hörs eller spontant ihågkoms. Orfeus har ingått förbund med Pavlov – ljudets makt och den betingade reflexen.

Struntprat som en förnuftsvarelse skulle skämts att skriva, säga eller lyssna till, kan sjungas eller avlyssnas av samma förnuftsvarelse, som då känner nöje eller t o m en viss intellektuell påverkan därav.

Huxley (?)

Det intellektuella motståndets uppdrag

Det finns dataexperter som utmanas av många frivilliga datahackers, försäljare som försöker få konsumenter att köpa deras varor, möts av represententanter för konsumetorganisationer. Retorikerna och reklamskaparna borde likaså även de mötas av kritikernas motstånd!  Vem tar på sig detta uppdrag?

Var finns det himmelska riket?

I alla världens högre religioner är frälsning och uppenbarelse någonting för individer. Det himmelska riket finns inom en persons medvetande, icke inom en hops kollektiva brist på medvetande. Kristus lovade vara närvarande, där två eller tre är församlade. Han sade ingenting om att vara närvarande, där tusentals förgiftar varandra med hjordgift.

Filosoferande hjälper mot hjordförgiftning?

”Filosofin lär oss att vara osäkra inför fenomen, som förefaller oss självklara. Men propagandan lär oss å andra sidan att som självklara betrakta saker, vilka det skulle vara skäl att tvivla på.” A.H.

Länge leve filosoferandet!

”…den undermänskliga brist på förnuft, till vilken demagogen vädjar, den moraliska imbecillitet, han förlitar sig på, när han driver sina offer till handling, är typiska inte för män och kvinnor som individer utan för män och kvinnor i massor. Brist på förnuft och moralisk idioti är inte typiska mänskliga attribut; de är symptom på hjordförgiftning. ” Huxley i högform

Intellektuella

”De intellektuella är – i motsats till massorna – rationella och intresserade av fakta. [Ha ha!] Deras kritiska inställning gör dem svåra att påverka med den sorts propaganda, som kan utnyttjas så bra mot majoriteten.” A.H.

”Intellektuella är den sorts människor, som kräver bevis och blir upprörda, när de stöter på luckor och brister i logiken. Att alltför mycket förenkla saker och ting anser de vara en intellektuell ”ärkesynd”, och de struntar i slagorden, de omotiverade påståenden och de omfattande generaliseringar, som propagandisten dagligen nyttjar.”  A.H.

Oj, det här lät minsann eufemiskt värre.  Ledsen Aldous, men här känns det som att det skulle behövas lite mer självinsikt. Vi som gärna vill se oss som intellektuella, är inte så opåverkbara som det låter här, och att vi bara skulle intressera oss för fakta, till skillnad mot andra (som vi då väljer att utesluta från denna titel ”intellektuella”), det är nog rent och skärt önsketänkande. Jag håller dock med att det kan vara något att sträva efter, att göra motstånd mot propagandan, förenklingarna, omotiverade påståenden och generaliseringar.  

Texternas lov!

”För att i ännu högre grad sätta masstämpeln på dem, för att göra dem ännu mer likartat undermänskliga samlade han [Adolf Hitler] dem i tusental och tiotusental i stora samlingssalar och arenor, där individerna kunde förlora sin personliga identitet, ja, t o m sin elementära mänsklighet och försvinna in i hopen.” A. Huxley

”När folk är samlade i en hop, i en massa, förlorar de sin förmåga att tänka förnuftigt och att träffa ett moraliskt val. De kan påverkas till den grad, att de upphör att ha något eget omdöme eller egen vilja. De blir synnerligen lätt upphetsade, de förlorar all känsla för individuellt eller kollektivt ansvar, de kan plötsligt gripas av raseri, entusiasm och panik.” A.Huxley

Kanske är det därför jag aldrig har varit så förtjust i stora massor, eller kollektiva enheter som kyrkor, utan ofta har  känt mig bekvämare då jag befunnit mig i situationer där det har varit lättar att utveckla mitt eget omdöme och mina idéer? Jag brukar starkt ogilla då någon försöker predika till en massa (speciellt om jag råkar vara en del av denna massa) och då det inte ges ett tydligt utrymmer för reflektion och frågor, ja för något slags intellektuellet motstånd. Att spela musik i ett sånt sammanhang, kan kännas lite som att bidra till den ”upphetsade”, känslofyllda stämningen, då tankeverksamheten sätts lite ur spel och det intellektuella motståndet minskas. Det känns lite märkligt att på så sätt vara ett propagandaredskap.

”Han [Hitler] hade upptäckt, att talaren mycket effektivare än skribenten kan vädja till dessa ”dolda makter”, som påverkar människors handlingssätt. Att läsa innebär ett enskilt handlande, inte ett kollektivt. Skribenten talar bara till individen, som sitter för sig själv i ett tillstånd av nyktert lugn. Talaren vänder sig till massor av individer, redan starkt påverkade av hjordgift [Ett uttryck som Huxley har hittat på, eller åtminstone använder sig flitigt av i Framtidens värld]. De är utlämnade åt honom på nåd och onåd. Kan han sina saker kan han göra vad han vill med dem.” A.Huxley

Länge leve läsandet och skrivandet, författarna och läsarna, som får gå in i  en text, in i ett ämne, som individer, som självständiga tänkande varelser. Framförallt då det gäller längre texter som böcker hinner skribenten utveckla sina resonemang, och läsaren måste personligen förhålla sig till dessa. Det går liksom inte bara att rida på de allmänna stämningarna då en läser, som då en befinner sig på ngåot stort massmöte. Hur en än bär sig åt så krävs det ett personligt aktivt engagemang.

Hur påverkas massorna?

Den drivkraft, som orsakat de väldigaste revolutionerna på denna jord, har aldrig bestått i att en vetenskaplig undervisning lyckats påverka massorna, utan har inneburit att en hängivenhet inspirerat dem och att ofta en sorts hysteri tvingat dem till handling.

 …blott genom ständig upprepning kan man till sist lyckas pränta in en idé i en massas minne.

På dagen uppreser sig människans viljestyrka energiskt mot varje försök att bli påtvingad en annan persons vilja eller åsikt. Men på kvällarna faller människor lättare till föga för en starkare viljas dominerande kraft.

Dessa tre citat kommer från en mästare inom området. Kanske den störste, och en av de absolut skickligaste,  av alla manipulatörer i modern tid, som verkligen vet hur det går till, att påverka människor. Han lyckades inspirera massorna, och inte bara tvinga dem till handling, utan även att få dem att begå ofattbara illdåd, som inte borde vara möjliga för människor att genomföra.

Dessa citat känns för mig som ett tydligt bevis på att en måste lyssna på vad en person säger, och inte bara utgå ifrån vem som säger det. Bara för att personen är en idiot, eller en ”ond” människa, så behöver inte allt denne säger vara oklokt, utan ibland kan det vara värt att lyssna på och, tro det eller ej, rentav genialiskt.

Ska vi lyssna på även sådana som Adolf Hitler, som låg bakom dessa citat? Jag tänker att vi alltid ska ha ett kritiskt förhållningssätt då vi läser en text eller lyssnar på någon, kanske speciellt då vi lyssnar på någon, då vi är mer påverkbara då vi möter en människa live än då vi läser, och kan vara lite mer distanserade.  När vi lyssnar på en skum person är det förstås viktigt att vara ännu mer observant på vad som sägs, och på att tänka självständigt. Det är alltid viktigt att fundera på om personen vet vad den pratar om, om den har kunskaper inom just detta ämne, och vad för konsekvenser, det den säger får.  

Jag tror i detta fall att Adolf kan ha rätt i att upprepning är ett sätt att printa in idéer hos folk, hängivenhet och hysteri kan få oss att handla och att tröttheten på kvällen ökar graden av suggestibilitet. Det är för övrigt flera faktorer på kvällarna som gör oss mer påverkbara, som alkohol, att vi ”släpper loss” då och inte vill använda våra hjärnor då längre, efter en hård dags arbete (för de som nu är lyckligt lottade att ha ett arbete av någon sort)… Så det kan vara klokt att vara medveten om dessa faktorer, om vi inte vill bli påverkade mer än nödvändigt, av personer som utövar ett inflytande som vi inte gillar.

Mer om hoten mot vår individuella frihet

När man bättre förstår den konst, den vetenskap, som består i att påverka människors psyken, skall morgondagens diktatorer otvivelaktigt lära sig kombinera dessa metoder med de ständiga förströelser, vilka numera i västern hotar att i en flod av oväsentligheter dränka den förnuftsmässiga propaganda, som är ett villkor för att man skall kunna bevara individens frihet och rädda de demokratiska institutionerna.

Aldous Huxley